Sista dagen som 23-åring
Inga länktips idag, nu ska jag istället ta tillfället i akt och skriva mitt sista blogginlägg som 23-åring. Idag är ämnet syskon.
*Harkel*
I den gamla kärnfamiljen var det jag som var familjens storebror, och med lillebror Fredrik som enda syskon blev det föga överraskande jag som förväntades vara duktig, ta ansvar och allt det där. Många bråk blev det och 19 gånger av 20 fick jag i egenskap av storebror ta skiten av föräldrarna även om det inte alltid var välförtjänt. Nu några år senare tror jag att hade det funnits en syster så hade bråken kanske minskat i antal och omfattning. För egen del tror jag även starkt att en syster hade varit en bra källa att hitta potentiella flickvänner igenom.
Säg att du som kille har en syster som är 2-3 år äldre/yngre, är det inte högst troligt att denna syster har kompisar som kommer hem till familjen? Dessa kompisar har i sin tur ännu fler kompisar/syskon som i sin tur........ ja det räcker så. Poängen är att vi som växte upp utan systrar inte har denna fördel och därmed har betydligt mindre chans att hitta en livskamrat, såvida du inte på gymnasienivå väljer barn och fritids-linjen eller omvårdnad eller pluggar vidare på högskola och hamnar i en klass där 87% är tjejer.
Men, att vara storebror med allt ansvar det innebar har givetvis haft sina fördelar också. Jag har alltid varit bra på att passa hålltider, planera och framförhålla saker och ting. Det är därför jag idag kan dra ihop minibussresor till bortamatcherna på egen hand, endast behöver handla 2 gånger i månaden samt får lönen att räcka varje månad. Även vid privata utlandsresor, som till fotbolls-VM i Tyskland och Helsingfors så har jag haft nytta av mina egenskaper genom att jag var äldsta barnet.
Inte för att din teori är dålig.. men hur förklarar du att jag som bara har systrar har pojkvän? teorin håller inte... eller funkar den bara åt ena hållet? ;)
