He's back (the man behind the mask)

Hej och välkomna alla vänner och ovänner! Då gör vi ett nytt försök att dra igång en fungerande blogg, den förra gick inte som planerat men det är historia nu.

Jag tänker inte presentera mig själv den här gången. Ni som känner mig behöver inte det och ni som inte känner mig får skylla er själva.

Alla är vi beroende av olika ting för att kunna överleva. Mat, vatten och syre är obligatoriskt för alla, utöver det har vi alla olika saker som vi inte klarar oss utan. Ända sen jag flyttade hemifrån 2005 har jag utvecklat ett helt annat beroende; hårdrock och heavy metal. Redan uppväxten i Åled för en massa år sen präglades av musik. Både mamma, pappa och min lillebror spelade allt från trummor till olika stränginstrument. Själv provade jag på fiol (!!) ett tag, något jag tack och lov lade av med.

Musikintresset däremot sträckte sig under låg- och mellanstadiet till att ta avstånd från den dåvarande popmusiken, något som ALLTID spelades under diverse skoldiskon och olika födelsedagskalas. Redan då visste jag att jag aldrig skulle lyssna på radio eller popmusik frivilligt eftersom jag inte gillade det för fem öre. Enda undantaget var E-Type, han hade åtminstone långt hår...

Högstadiet fortsatte i samma stil, och vid den här tiden var skivsamlingen begränsad till band som Kiss, Europe, Status Quo och Clawfinger. Musik var inget jag prioriterade då tv-spel och data var mycket roligare att ägna sig åt. Men sen kom gymnasiet och i takt med att tv-spel började bli tråkigare och nedladdningsprogrammen slog igenom så blev det lättare att skaffa musik helt gratis. En kompis skickade över The dark ride-plattan med Helloween, Metallicas svarta samt Renegade-plattan med Hammerfall. Där nånstans upptäckte jag hårdrocken på riktigt, och tillsammans med de gamla skivorna jag ägde så insåg jag där och då att detta är musik för mig, detta är vad jag ska lyssna på. Detta var runt 01-02.

Rubriken är en låt med Alice Cooper, en låt som för övrigt släpptes som singel i Sverige 1986 och sålde guld.

Det där får räcka för idag, fortsättning följer!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0