TV-spelsbranschens djupa formsvacka
Idag när man går in i tv-spelsbutiker och hamnar framför spelhyllan påminns åtminstone jag om hur bättre det var förr. Jag talar om tiden då styrspakar på handkontrollen, 3D-grafik och minneskort var något som bara fanns i fantasin och när andra livsviktiga kriterier som spelkänsla, underhållningsfaktor och spelmusik var avgörande om ett spel var bra eller inte.
INGET tv-spel är bättre än Nintendos 8-bitarsmaskin samt 16-bitaren Super Nintendo, det är där de klassiska spelen finns och det är nästan uteslutande de enda spelen jag frivilligt spelar sen många år tillbaka (Mario Party-serien samt Aten-OS undantaget).
Spel som Mega Man, Super Mario Bros-serien, de första tre Zelda-spelen kommer aldrig mer göras. Det var inte konstigt att senaste Mega Man-spelet släppt i höstas har återgått till det gamla 8-bitskonceptet eftersom inget bättre finns.
INGET tv-spel är bättre än Nintendos 8-bitarsmaskin samt 16-bitaren Super Nintendo, det är där de klassiska spelen finns och det är nästan uteslutande de enda spelen jag frivilligt spelar sen många år tillbaka (Mario Party-serien samt Aten-OS undantaget).
Spel som Mega Man, Super Mario Bros-serien, de första tre Zelda-spelen kommer aldrig mer göras. Det var inte konstigt att senaste Mega Man-spelet släppt i höstas har återgått till det gamla 8-bitskonceptet eftersom inget bättre finns.
Kommentarer
Postat av: Adam
Stämmer skrämmande bra.
Önskar jag får uppleva Zelda 3 minst en gång till i livet. Mitt 16-bitars är sönder så det ser mörk ut.
Trackback
